Min Olympus

Min Olympus är en Olympus E-500, det är fackspråk för en digital systemkamera, som i sin tur är fackspråk för en kamera som har riktigt bra optik som dessutom tar bilder som lagras digitalt.

Några egenskaper som gör att Min Olympus passar mig otroligt bra är:

• 8 megapixlar: Det räcker och blir över om man ska framkalla till A4-storlek. Skulle man framkalla bilder i A3-storlek kanske man skulle börja se begränsningar i upplösningen om man tittade nära, men bara om man tittade nära (tror jag). Jag har redan framkallat ett par bilder i 20x30cm (i princip A4) på Eggeborns här i Västerås och jag har inte sett ens en rest av att upplösningen skulle vara en begränsning. Eggeborns finns på internet: [1].
• Full auto om man vill - och det passar ofta bra. Vill man kan man ställa om till att ta serier av bilder (den tar så länge man håller knappen intryckt). Den har dessutom ett läge för att fotografera fyrverkerier som jag testade detat nyår (stativ eller tålamod är ett krav).
• Förståeliga grundfunktioner och sen en massa proffsinställningar som man aldrig kommer lära sig - eller som man bara kommer lära sig lite av.
• Låg vikt. "Cirka 435" utan batterier och minneskort står det på Olympus hemsida (E500 finns här: [2]). Jag läste att uppföljaren, E400, skulle vara den lättaste digitala systemkameran på marknaden.
• Batterier som varar och stöd för flera sorters minneskort, och så USB2-anslutning som man förväntat sig.
• 2,5 tums LCD-skärm som inte är fy skam, dessutom zoom-funktion när man visar bilder.

Längst ned på denna sida syns den i en bild som jag inte förstod skulle bli så bra som den blev (den är förminskad och spegelvänd, men inte ombalanserad).

Jag hade ställt in den på två sekunders fördröjning för att bara få med den och den övre delen av stativet, men så var jag lite sen med att reagera - jag förstod inte att timern gått igång. När jag väl insåg det snabbade jag mig för att komma ur bild - men för sent! Jag kom med och tänkte att det skulle bli en skräp-bild som många andra (minst 75% av alla exponeringar jag gör blir skräp, men för att få de bra bilderna måste jag än så länge också ta de bilder som blir dåliga).

När jag väl såg bilden på datorn svor jag till av lycka! Den är ju hur grym som helst. Man kan nästan se hur jag slänger mig ur bild - jag blir som ett genomskinligt spöke.

En annan bild på Min Olympus med stativet hittar du på sidan Dagbok 20070224.

Denna sida tillhör Kategori Fotografering.